Inte längre hemligt
Vi hade bestämt oss för att träffas en liten bit från mitt hus innan vi gick in. Det var en varm vårkväll, fast som vanligt frös jag. Det var nog mest för att jag var så nervös, tänkte jag och försökte lugna mig själv genom att andas djupt. Solen, som höll på att gå ner, spred ett varmt rosaorange sken över himlen. Jag tog ännu ett djupt andetag och betraktade den vackra färgen. Det var en lugn och fridfull kväll, på håll hördes några fåglar som kvittrade, hundar som skällde och barn som lekte. Jag drog handen igenom mitt långa, blonda hår och tvingade mig själv att lugna ner mig.
- Maja? hördes en glad, sprallig och lite nervös röst bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på henne. Jag blev helt varm i kroppen och log brett.
-Nellie! utbrast jag glatt och skyndade mig fram emot henne. När vi möttes kramade hon om mig och jag gav henne en snabb puss. Hennes gröna ögon glittrade i skenet från kvällssolen och hennes bruna, axellånga hår verkade vara extra lockigt ikväll. Hon var klädd i ett par mörkblåa jeans, en svart, tunn jacka och under den kunde man skymta ett rött linne. Hon var lätt svartsminkad och så otroligt fin!
- Gissa om jag är nervös! sa jag och tittade oroligt på henne. Jag menar, det här kanske inte är en sån bra idé iallafall? Dom kanske inte är redo. Vi kanske borde..
Nellie lade ett finger över min mun för att få mig tyst.
- Sötnos.. Tror du inte att det är dags nu? Jag menar, vi har ju faktiskt hållit ihop ganska länge nu. För min del får dom säga vad dom vill, för jag älskar dig iallafall. Fast det är ju du som får bestämma, det är ju faktiskt dina föräldrar..
Hon tittade på mig med en varm, lugnande blick. Jag lade huvudet på sne och tänkte att hon har faktiskt rätt.Jag älskade henne och ville verkligen visa upp henne inför min familj. Våra vänner hade redan accepterat oss, nu var det bara det värsta kvar. Men det var dags nu.
- Jag tror jag är redo egentligen, började jag lite försiktigt. Jag tror dom också är redo, det borde dom vara!
Nellie log glatt emot mig och kramade om mig. Allt kändes helt rätt!
- Men, då tar vi mina föräldrar imorgon? viskade hon i mitt öra. Jag släppte tagetom henne och nickade glatt. Hon log varmt mot mig och sa;
- Kom igen nu bruden! Dags att komma ut ur garderoben!
Skrattandes tog jag tar i hennes hand och vi började gå mot mitt hus, där mina föräldrar satt och väntade..
Victoria Westberg, 5 april 2008
